Andra engagemang i anslutning till arbete

 

Under många år var jag ordförande i Sveriges Socialförbund. Vi hade stora konfe- renser, som samlade mycket folk och som hade spännande program. Bl.a. hade vi en stor konferens i Sundsvall 1979. Vi hade förbundsmiddagen på restaurang Vindhem och det var den natten som restaurangen brann ner! Jag valdes till ordförande i början av 1980-talet och var nog ordförande fram till 1997 eller 1998.

 

Socialförbundets historia började med att progressiva krafter ville ändra på den gamla fattigvårdslagstiftningen i början av 1900-talet. Ett antal aktiva och socialt engagerade personer bildade ett fattigvårds- och barnavårdsförbund. Man drev kravet på en förändrad lagstiftning, man ordnade de första utbildningarna av föreståndarinnor till ålderdomshem och barnhem och gav ut böcker och tidskrifter kring olika sociala frågor.

 

Vid tidpunkten när jag blev ordförande ordnade vi konferenser, lokala seminarier och kurser och det var ett frivilligt engagemang för intresserade personer. I styrelsen ingick riksdagsledamöter, forskare från olika discipliner och socialarbetare.

 

Våra stora årliga konferenser samlade mellan 1 200 – 1 500 personer och var oerhört uppskattade. Vi hade de bästa program, vi kunde få mycket goda medverkande och besökarna var både förtroendevalda från kommunerna och tjänstemän. Den stad dit konferensen förlades åtog sig en viss representation, som regel bjöd de på middag en kväll.

 

På bilden här står jag och talar med kommunalrådet i Göteborg, Ingela Tuvegran och bitr. socialminister Bengt Lindqvist. Bengt Lindqvist var en fantastisk människa. Han var blind sedan tonåren, men otroligt aktiv och välorienterad. Han använde blindskrift för att följa debatter och för att kunna svara på ställda frågor. Tio år efter det vi träffats kom jag hem från Ryssland till Arlanda en kväll. På väg in till ankomsthallen gick jag och talade med några kamrater från Stockholm.

 

Då satt en man där inne, som väntade på att resa ut. Jag tyckte han var lik Bengt Lindqvist och gick fram för att fråga om det var han. Jag hann bara börja så sade han ”…hej Birger, jag hörde Din röst när Du kom där nere”. Han var då på väg till Sydamerika för att på en FN konferens föreläsa om handikappfrågor.

 

Vid varje konferens hade vi ett sammanhållande tema, som tog upp aktuella frågor kring socialpolitik, demokrati, ekonomi och samhällsutveckling

 

Bland temata jag minns finns

 

-Utsikt Europa

-Ung nu

-Familjen igår, idag och i framtiden

-Från husbondevälde till brukarstyre

 

Bland föreläsare jag minns finns och som vi bjöd in var

 

-Kaj Pollack, regissör och författare

-Bengt Lindqvist, bitr. socialminister

- Hans Corell, rättschef i justitiedep. och senare rättschef i FN

-Barbro Westerholm, generaldir. i Socialstyrelsen

-Anders Forsman, radikal nationalekonom

-Lars Ingelstam, professor temaforskning Linköping

-Gunnar Wetterberg, historiker, ekonom

- Skå Gustav Johnsson

- Sv. Dagbladets öststatsjournalist Rolf Gustavsson

 

Konferensen om Europa i Malmö i aug. 1989 kom att bli viktig för mig. Det var där de första stegen och tankarna kring en öppning mot Ryssland och Baltikum gjordes. Jag minns också en programpunkt som var spännande. Den s.k. Ädelreformen skulle diskuteras mellan Sv. Kommunförbundets ordförande, Lars Erik Eriksson och ordföranden i Landstingsförbundets sjukvårdsdelegation, Ingemar Reepalu. Jag ledde debatten, som blev mycket häftig och där man inte kunde se någon möjlighet till att nå enighet mellan de två för en framtida reform.

 

Efter debatten slut fortsatte de två socialdemokraterna debatten ute i vestibulen på ett mycket högljutt sätt och de drog till sig en stor samling av förvånade åhörare!! Det verkade inte vara långt till knytnävarna kombattanterna emellan. På bilden här syns Barbro Westerholm, då generaldirektör i Socialstyrelsen.

 

Men Ädelreformen trädde i kraft 1993, och då var Bengt Westerberg socialminister.

 

Mitt fackliga engagemang

 

När jasg började som socialassistent i Göteborg var vi fackligt anslutna till SKTF. Ett "ideelt socionomförbund" hade ett avtal med SKTF om att de skulle bevaka socionomernas arbetsmarknad. 1956 eller 1957 var vi många som var besvikna på SKTF:s sätt att sköta våra frågor och vi började en diskussion om ett eget, på utbildningen, grundat förbund. Diskussionen ledde fram till att ett möte anordnades i Stockholm 1958 och då bildades Sveriges Socionomers Riksförbund, SSR. Jag var med i den stadgekommitté som arbetade fram stadgarna och den kommittén leddes av Curt Sjöström, Malmö. Vi kom senare att arbeta tillsammans i skuggutredningen till Socialutredningen.

 

På lokalplanet var jag med och startade ett par föreningar. Därefter har SSR fått sköta sig själv och jag har varit en helt vanlig passiv, betalande medlem!!

 

Socialstyrelsen etiska nämnd

 

I början av 1980-talet började socialt arbete att diskuteras också utifrån etiska aspekter. Det ledde fram till att Socialstyrelsen inrättade en etisk rådgivande nämnd i etiska frågor. Jag utsågs av Socialstyrelsen som företrädare för den sociala sektorn och var med under 8 år. Det var roligt och jag fick lära mig att se på vardagliga frågor på ett sätt som inte alltid varit vanligt. Bland frågor som där diskuterades var

 

-Dödshjälp när någon upplevde det för svårt att leva

-Fosterkontroll, in vitro graviditeter, provrörsbefruktningar

-Genetikfrågor

-Har alla en rätt till medicinska behandlingar oavsett kostnaderna

-Rätten att låsa dörrar för dementa, som genom att gå ut kan skada sig själv.

-Är det tvångsmedicinering när man matar en äldre dement person med sked, där det är lugnande medicin som den äldre får och han inte vill öppna munnen?

 

Också i den nämnden fick jag lära känna personer som var kunniga, engagerade och duktiga på frågor som diskuterades. Med Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi i Stockholm, hade jag livliga diskussioner om de frågor som berör de dement sjuka. Lagstift- ningen är otydlig när det gäller att göra saker som kan tolkas vara av tvångskaraktär. Det innebär att vårdens folk ställs i omöjliga situationer. En diskussion kring dessa frågor presenterade Torbjörn Tännsjö och jag för den samlade socialstyrelsen. Detta ledde till att krav på ändrad lagstiftning kom att framföras till regeringen.

 

Mitt engagemang i dessa frågor ledde till att jag kom att skriva ett kapitel i en bok Etik och socialtjänst” med professor Ulla

Pettersson som redaktör. Jag medverkade också i ett program i TV kring dessa frågor. Inför inspelningen hade Lilli-Ann köpt en ny fin tröja åt mig och den var randig. Det visade sig att man inte kunde ha en sådan randig tröja i TV, det skulle bara flimra! Jag fick då låna en tröja av en studiotekniker och den var blå och hade ett krokodilmärke på vänster sida. När Kanga såg programmet uttryckte hon sin förvåning att jag skaffat mig det senaste modet, en Lacoste tröja!

 

Läs vidare i Fält och forskning