Utdrag ur

 

 

Så minns jag …….

 

Livsminnen 1929 – 2012

 

Birger Stark

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varför skriva?

 

Jag föddes mitt i sommaren, den 16 juli 1929. Mamma brukade säga att jag föddes när det var slåttertid och morfar var ute på täkten

och slog hö den dagen. Nästa gång jag fyller år blir jag 83 år. Huvuddelen av mitt liv har gått, jag har inte så många år kvar att leva.

Jag har levt ett mycket rikt liv, ända från mina första år. Jag har fått vara med om en utveckling på de flesta områden, som kanske

ingen generation tidigare fått vara med om. Och allt oftare märker jag att jag tänker tillbaka på det liv jag haft, minnen från olika

perioder dyker upp och roar, oroar eller ger nya associationer. När jag sitter i vår fina matsal och äter, har jag släktkortet med mormor

och morfar och 6 barn mitt framför mina ögon. Jag minns dem alla och Kerstin, som inte är med på kortet. Hon föddes några år efter att det fina familjekortet togs.

 

Jag minns många gånger då morbröder och mostrar, med ingifta, och barn, som var mina kusiner, kom hem på besök i Sofiedal. Och jag minns hur vi ibland besökte dem, åtminstone de som bodde i Hudiksvall och hur sådana besök kunde se ut. I minnet är allt detta ljust och glatt, kanske någon krusning av bitskhet och ilska i kanten, då pappa och Fritiof eller Fritz verbalt kom i luven på varandra.

 

Jag har också märkt att när vi syskon träffas, talar vi gärna om våra liv, hur vi hade det som små och att våra minnen av den tiden är så olika. Vi minns olika saker, vi kan inte förstå hur fel den andra minns!

 

Jag har också märkt att när vi är tillsammans med vänner, så hamnar vi lätt i minnen från våra tidiga år, med helt skiftande upplevelser och minnen.

 

Jag vet ju att tidiga erfarenheter och barndomsupplevelser har präglat mitt liv på många och avgörande sätt. Och jag tror det finns en lust att skapa medvetenhet kring detta, att kanske se samband mellan upplevelser som träder fram i minnet och som fortfarande har betydelse och påverkar mitt liv idag.

 

Jag skriver inte för att jag tror att mina minnen är så särskilda eller är olika i jämförelse med många andras. Jag tänker inte skriva ner

minnen, och delar av mitt liv, så att det har någon grad av litterärt värde. Men jag vill skriva för att berätta om mitt liv, mina upplevel- ser under ett långt och växlingsrikt liv, för våra fyra fantastiska barn och våra så fina tio barnbarn. Det känns som en lust att för dem få berätta om det liv jag haft, kanske kan det bidra till en ökad förståelse för händelser, skeenden i både samhälle och deras egna liv.

 

Så kanske det är ett sätt att leva vidare, hos några som stått mig nära, när jag inte längre finns till. Minnen kan göra en människa

levande, även om hon är död. Margareta Strömstedt förklarade en gång varför hon skrev en bok om en bror, som avled i

tidiga år. Hon sade: ”En människa lever så länge man talar om henne”.

 

Läs vidare i Så minns jag 1929 - 1943