Anteckningar från släktsafari 3 – 4 juni 2011

 

 

I fäders spår…

 

 

På trappan till Aspås kyrka syns i bakre raden fr. v: Hans Stark, Lilli-Ann Stark, Erna Ljunggren, Birger Stark.

Främre raden: Susanna Cederqvist, Kerstin Cederqvist, Barbro Ljunggren, Lotta Ljunggren, Ulrika Ljunggren, Ulf Ljunggren, Gunnar Ljunggren

 

Juli 2011 Birger Stark

 

 

Släktsafari i Jämtland 3 – 4 juni 2011

 

I början av sommaren, när naturen är som vackrast, gjorde vi en släktresa i Jämtland, i fotspåren till några av de släktingar vi har och som har bott i dessa trakter. Planeringen för dagarna hade gjorts av Gunnar Ljunggren och mig och en bred inbjudan utgick! Och till vår stora glädje kunde vi notera att det var fler än vi trott, som var intresserade och ville vara med. Och allra roligast var att det var flera ur vår släkt, från den yngre generationen (födda i slutet av 1950-talet och senare) som ville vara med. Vi blev alltså 11 yngre och äldre släktingar som möttes. För några av oss var det första gången vi sågs och fick vara tillsammans.

 

I förplaneringen ingick att sända ut en del material. En enkel släktkarta gjordes. Där framgick de släktingar i vars spår vi skulle resa. Det började med mormor/farmor Sigrid och gick så tillbaka till mitten av 1600-talet, med prosten Zakarias Plantin i Offerdal. (se sista sidan)

 

Längst ner finns namnen på Sigrid och Jonas Svedbergs barn. Så följer Sigrids släkt på mödernesidan och pilarna markera vilka som varit gifta i de olika generationerna.

 

Så började vi i Östersund….

 

Vi samlades i Östersund en vacker fredagsförmiddag. Staden är så vacker, som alla kan se, på den här bilden tagen från Restaurangtornet Arctura, där vi började med lunch. I bakgrunden syns Storsjön och Frösön.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vårt första besök var på Jamtli, det mycket vackra museum som finns i Östersund. Vårt intresse var att se på de föremål som är kopplade till karolinerkrigaren Alexander Planting-Bergloo, vår anfader.

 

På museet finns olika föremål och dokument som beskriver krigets grymhet och de fasor som befolkning och soldater utsattes för.

Enligt vidstående text berättas om hur det bl.a. kunde gå till.

 

Det var sista året som Jämtland var norskt. Men jag tror inte att några av våra släktingar ledde trupperna!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På Jamtli fick vi också se den stora kista som tillhört Alexander Planting-Bergloo och som han förde med sig hem till Sverige efter fångenskapen i Tobolsk, Ryssland 1721. Det kändes underligt att stå vid denna kista och tänka sig att den förts tillbaka till Sverige, ända från Sibirien, av en av våra tidiga släktingar, som varit krigsfånge där i 11 år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På gamla officersmässen på I 5, Östersund finns en oljemålning av Anders Planting Bergloo. Mässen var lördagsstängd den här dagen, så tyvärr kunde vi inte komma in för att se målningen, men Ulf Ljunggren har varit där senare och fotograferat den.

Anders Planting-Bergloo var regementschef på I 5 åren 1670 – 1680. Han dog 1682. På sin dödsbädd vädjade han ”underdånigst” till konug Carl XI att den heder som visats honom själv vid adlandet 1655 skulle föräras hans brorsson Mikael Planting. (Alexanders far.) Hans egen son Carl Anders Planting hade efter en duell med en officerskamrat blivit dömd ”biltog” (fredlös, bannlyst) och landsförvisats! Kungen beviljade framställningen, och så blev adelsbrevet överfört till vår gren av familjen Planting-Bergloo.

 

Det finns ytterligare en oljemålning av Anders Planting. Den finns på Karlbergs slott, Stockholm.

 

 

 

 

 

 

 

Och så kom vi till Frösön….

 

Frösön är ju en otroligt vacker ö, mitt i Storsjön. En försommardag, som det var när vi besökte den, blir allt närmast himmelskt vackert!! På Frösön finns flera spår efter våra tidigare släktingar. De var militärer, präster och skolledare. I Frösö kyrka mötte vi prosten Göran Modén, som nu är pensionerad, men har verkat som präst där under många år. Han berättade spännande om Wilhelm Pettersson-Berger och hans Sommarhage. Men han kunde också en del om de som varit våra släktingar och som lämnat spår efter sig bl.a. i Frösö kyrka.

 

Frösön var tidigt ett centrum för handel, jordbruk, utbildning och militär verk- samhet. När landet kristnades kom den tidigare kultplatsen på Frösön att ersättas av en första kyrka som byggdes av bönderna på ön. Kyrkan, som funnits sedan 1000-talet, är vacker, den ligger så naturskönt med utsikt över en bördig bygd med de jämtländska fjällen i bakgrunden. På bilden på förra sidan berättar prosten om kyrkans interiör med alla vackra ting som där finns. Med på bilden är Kerstin Cederqvist med Susanna, Lilli-Ann, Barbro och Ulrika och Ulf Ljunggren och Birger.

 

I äldre tider hade församlingsbor som tillhörde ”överklassen” en särskild place- ring i kyrkan. De fick sitta långt fram, de kunde ha särskilda stolar som markerade deras ställning medan allmogen fick trängas och stå på lediga platser längre ner i kyrkan. Alexander Planting- Bergloos mormor och morfar tillhörde de som hade en fin plats i kyrkan. De hade särskilda stolar där deras monogram finns utarbe- tade i trä på bakstycket. Morfar, Börje Månsson-Schekta, var överste vid Jämtlands Regemente. Hans mormor hette Katarina Norfeldt. Börje Månsson-Schekta dog 1670-03-11 Frösö skans.

 

Bakstyckena på deras vackra stolar är nu uppsatta som prydnader på kortsidan av väggen vid utgången ur kyrkan. Börje Månsson-Schektas stol såg ut som visas på bilden här intill. Där man kan se initialerna på namnet, B M S.

 

I en kamp mellan Oviken och Frösön om var en trivialskola skulle anläggas var vår frände Zakarias Plantin, prost i Offerdal, engagerad. Han ville egentligen bli präst i Oviken, men Konungen utsåg en annan präst till den uppgiften. Plantins kollegor i Härnösand skrev till kungen och menade att Plantin var överlägsen den utsedde i både lärdom och erfarenhet. Men kungen ändrade sig inte. I stället utsåg han Plantin till präst i Offerdals pastorat.

 

I Oviken fanns sedan slutet av 1640-talet en enklare skola. När nu Plantin började engagera sig för en trivialskola på Frösön, ville man naturligtvis i Oviken att deras skola skulle konverteras till en sådan. Men Plantin engagerade riksdagen, landshövdingar och olika inflytelserika företrädare för att skolan skulle förläggas till Frösön. Det var ju bl.a. en mer centralt belägen plats. Och i den kampen segrade Plantin och skolan kom att grundas på Frösön 1679. Dess förste inspektör blev Zakarias Plantin!

 

Trivialskolorna var 4-åriga, man läste där både grekiska och latin men också aritmetik, svenska och retorik! Från en fullt utbyggd trivialskola, som den i Härnösand, kunde man gå över direkt till universitetsutbildning. Ett av kunskapsproven för tillträde till skolan var att man skulle kunna räknetalen från 0 till 100!

 

På Frösöskolan bodde de flesta elever inackorderade i en form av internat. Också lärarna bodde på skolan! Några byggnader finns kvar från skolans tidiga år, och den byggnad som visas här är den där några lärare bodde.

 

Själva skolhuset är numera rivet, men ett bibliotekshus byggt i sten, som hörde till, finns fortfarande bevarat och kan ses vid Stocke-Titt Frösö.

 

 

Livet på trivialskolan på Frösö finns beskrivet i olika uppsatser och mindre skrifter. Bl.a utgavs en liten, mycket läsvärd skrift, till minne av skolans 300-års jubileum 1974.

 

 

 

 

 

Vi var i Aspås….

 

Mormor/farmor Sigrid föddes i Aspås 1864. Hennes far hette Olof Estensson, född 1832 i Melhus församling utanför Trondheim.

 

Modern, Märta Alexandersdotter-Elf var född 1841. Sigrid var äldst av 6 syskon. De hette

-Erik Olof född 17/11 1866

-Anna Kristina född 6/4 1871

-Olof Alexander född 14/3 1875

-Märta född 19/4 1878

-Brita född 25/7 1880.

 

Sigrids pappa dog 1886 och hustrun Märta kom sedan att leva ensam tills hon dog 1919. Einar Alexandersson, en av Olof Alexanders söner, har vid en intervju berättat att när farfar dog var det barnen som tog försörjningsansvar för modern. Han trodde dock att hon haft det gott under alla de år, som hon levde ensam fram till sin död.

 

Vårt besök i Aspås började vid kyrkan. Det är den kyrka där mormor/farmor Sigrid döptes, där hon genomgick förhör i bibliska historien och katekesen och där hon första gången tagit Herrens heliga nattvard. Detta är noga angivet i kyrkoböckerna. Sista gången hon tog nattvarden i hemortens kyrka var 1887.

 

Hela Aspås by ligger högt, kyrkan ligger 440 meter över havet. Därifrån har man en underbar utsikt över stora områden. Vid klart väder ser man ända bort till Åreskutan, 70 km. västerut. Vid kyrkan möttes vi av två medlemmar ur Aspås Hembygdsförening, Holger Jansson och Märit Ifvarsson. De berättade levande om bygden, om kyrkan och hur den byggts ut. Den är uppförd på 1840-talet under Karl XIV:e Johans regeringstid. Några av oss som var med gick upp i kyrktornet och därifrån var det en vidunderlig utsikt!!

 

 

 

 

 

Vi var bjudna till hembygdsföreningen vackra gård där också föreningens ordförande, Tommy Törnqvist, fortsättningsvis berättade om Aspås.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I början av 1900-talet hade det funnits en fotograf i Aspås som hette Nilsson. Han hade fotograferat en del och dokumenterat byn, dess liv och människor som bott där. När Holger Jansson, som var med vid vårt besök, köpt ett hus i Aspås hade han funnit några kuvert med gamla glasplåtar, plåtar som innehöll bilder av hus och människor i Aspås. På ett kuvert stod namnet M Estensson. Och i det kuver- tet låg alltså fotografiet här intill av John, Martin, Anna, Märta, Edvard, Erik och Kerstins mormor!!

 

Kortet är troligen tagit någon gång mellan 1910 och 1915, och så här såg hon ut några år innan hon dog 1919. Det kändes helt otroligt att få dessa kort och våra värdar tyckte det var roligt att överraska oss med dem.

 

Man hade också funnit ett köpekontrakt från 1886 av ”….en jordlägenhet om 5 quadrattref var” som ”upplåtits och försålts till torparedottern Sigrid Olofsdotter i Storgården…” Det är tydligen Sigrid som för sina syskons räkning köpte denna tomt/lilla stuga när fadern dog. Där skulle så modern få bo och få sitt livsuppehälle genom barnen. Vid faderns död var Sigrid det enda av barnen som var myndig. 1884 fick ogifta kvinnor samma myndighetsålder som mannen, 21 år. Gifta kvinnor förblev omyndiga ända till år 1921 då även de fick bli myndiga vid 21 års ålder. (1 ref är lika med 29,690 meter)

 

När vi möttes i hembygdsföreningens gård fortsatte deras medlemmar att berätta om byn och om föreningens aktiviteter. Varje år ger föreningen ut en skrift med olika artiklar om byn i nutid och gången tid. Denna skrift kan intresserade köpa, den är snyggt tryckt och innehållsrik. Vi erbjöds att i 2012 årsskrift skriva om vår släkt och dess relation till Aspås.

 

Man har också tillverkat tyger och olika textila material med mönster hämtade från bygden. Flera av de som var med på släktsafarin valde att köpa sådant material!!

 

Vi fick också tillfälle att berätta om den släktforskning vi bedrivit och hur vi där hamnat i Aspås. Här på bilden visar Lilli-Ann den tavla över släkten hon gjort för Märit Ifvarsson och Tommy Törnqvist.

 

Den här delen av vår släkt är både spännande och intressant. Vi fick hjälp av värdarna att få ytterligare information om våra tidiga släktingar boende i Aspås. Man berättade bl.a. att Erland Alexandersson (brorson till Sigrid, och alltså kusin till ”barnen Svedberg”) varit mycket aktiv för att byn skulle utvecklas och växa till. Han var kommunalpolitiskt verksam och verkade bl.a. för att en plan för villabe- byggelse i byn skulle fastställas och att tomter skulle finnas att köpa.Hembygds- föreningens ordförande, som var inflyttad från Eskilstuna, hade bl.a. på 1970-talet fått sin tomt genom kontakter med Erland Alexandersson

 

 

 

Offerdal nästa….

I Offerdal var Zakarias Plantin präst. Dessutom har där funnits ett par präster som tillhör vår tidiga släkt. Zakarias`s dotter Elisabet gifte sig med prästen Abraham-Larsson Burman och deras dotter, Anna Maria var mamma till Katarina Lundman, Alexander Planting-Bergloos andra hustru.

 

I Offerdal möttes vi av keramikern och bygdespelmannen Olle Simonsson. Han visade oss den vackra kyrkan, där flera minnen efter våra prästerliga förfäder finns samlade på väggarna! Ett mycket vackert epitafium, om Zakarias Plantin, trivialskolegrundaren, finns på en av väggarna. På latin är där beskrivet hans gärning och hans liv!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så kom vi till Näskott och Kingsta-Mo…

När man byggde en ny kyrka i Näskott revs den gamla kyrkan. I den hembygdsbok som Alexander Stafverfeldt (ytterligare en släkting!) skrev för hembygdsföreningens räkning 1958, skriver han: ”Vid rivningen påträffades trenne balsamerade lik under kyrkgolvet i koret. Den översta kistan var i det närmaste oskadad och innehöll liket av en kvinna, de två övriga kistorna voro förmultnade. Av Näskotts död- och begravningsbok framgår, att det var kapten Erik Lundman och dennes fru samt kapten Alexander Planting-Bergloo, som voro här begravna. Alla tre grävdes ned mitt på gamla kyrkogården .De gamla karolinerna i Kingsta-Mo voro nedskrivarens förfäder, och det torde finnas flera än han, som betraktar gravflyttningen i Näskott som en vandalisering, i all synnerhet som de voro värda heder även efter döden.”

 

På enskilt initiativ i slutet av 1950-talet startades en insamling för att resa en minnesvård över de tre som funnits under kyrkans golv vid dess rivning. Uppdraget till att konstnärligt utforma stenen gavs till konstnären Felix Söderberg på Frösön.

 

På stenen finns följande inskription:

”Till minne av Karolinerofficerna

Eric Lundman 1682 – 1746

Alexander Planting – Bergloo 1688 - 1758

Eric Casimir Trafvenfelt 1697 – 1750

Samt Näskotts soldater stupade 1719”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte långt från kyrkan ligger det gamla kaptensbostället,som Alexander Planting-Bergloo övertog efter Eric Lundman, när han gifte sig med dottern Katarina 1750. Gården ägs sedan några år tillbaka av Patrik By. Vi har under vintern/våren haft flera telefon- och mail- kontakter med varandra. Han har fått lästips om släkten och han har med mycket stort intresse engagerat sig i husets historia. Allt intressantare blev det för honom, sedan han upptäckt att han själv är en Plantingättling, vilket han inte hade en aning om, då han köpte husen!! Med stor generositet hade han nu hälsat oss välkomna för att se kaptensbostället och övriga fastigheter. Han bjöd också de som vid olika tillfällen i framtiden kommer att resa förbi Näskott välkomna in för att se på huset!!

 

Kaptensbostället genomgår nu en renovering. Den genomförs mycket pietetsfullt och Patrik By är angelägen om att det tidstypiska skall kunna bevaras. Exteriört ser huset ut som denna bild visar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I husets närhet finns några stallbyggnader bevarade. De är av samma ålder som kaptensbostaden och är mycket välbehållna. En bild av dessa byggnader finns på nästa sida

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var resan till ända…

 

Det var roligt att få göra den safari som vi planerat sedan i vintras! Det var en mycket påtaglig känsla av samhörighet med de platser vi besökte, där vi haft förfäder som bott, arbetat, älskat och gjort sig värdefulla för den egna släkten men också för den bygd där de hörde hemma. Och så tänker jag att jag bär med sig ett arv från dessa förfäder, jag har en samhörighet med dem som jag kan vara glad över.

 

Det var också roligt att några av de yngre i vår släkt var med. När jag talar om yngre i de här sammanhangen kan man vara född i slutet av 1950-talet. Men någon var ändå yngre!! Och det känns roligt att de kan få en uppfattning av vilka de hör ihop med, som levde i en annan tid och under så helt olika förhållanden jämförda med de vi är vana vid. Så förhoppningsvis skall någon av dessa få ett intresse för släkt och släktforskning i fortsättningen av sina liv. Så slutar jag med ett litet citat från Alf Henriksson, denne kloke man:

 

Den blickar aldrig framåt

Som inte kan blicka bakåt

Den sörjer illa för barnbarn

Som saknar intresse för farfar

Den vet föga om rummet

Som inte har känsla för tiden

Den tänker föga på andra

Som lever blott här och nu.

 

Källförteckning:

Näskott – en hembygdsbok: Alexander Stafwerfeldt

Sven Z Sundin: Efter Poltava

Hemma efter Poltava

Hans Jacobsson: Frösö trivialskola 300 år

En gammal trivialskola (uppsats): Gudmar Hasselberg

Invigning minnessten 1892: Ernst Arbman

Näskotts hembygdsförenings historik 1986

Frösö hembygdsförening/Frösö församlingFrösökrönikan nr 1 och 2

Fotografier tagna av deltagare i safarin

Lilli-Anns släkttavla av den Svedbergska släkten

Birger Ekerlid, Östersund

 

 

 

Schema över de släktingar i vars fotspår vi följde under safarin